Min hemsida:
www.anglavingen.se

Hur stor del av ditt liv har du trott att upplevelsen av att ha fel eller vara fel är din, trots att det egentligen är något du uppfattar hos människorna i din omgivning?

Vad är sant? Är upplevelsen din eller någon annans? Eller till och med MYCKET någon annans?

Den känns precis som du. Du kan känna en oro i magen, hur "rätt-knapparna" slår på när det känns som om du har fel och vill ha rätt, när den andra personen har fel men det känns precis som att det är ditt...

Det är nu du ska ställa den här frågan: VEM TILLHÖR DET HÄR?
Är det mitt eller någon annans? Om du plötsligt känner dig lättare så är det inte ditt.

Kom ihåg: Du kan inte lösa problem som inte är dina. Du kan inte förändra en tanke eller känsla som inte är din. Men du kan göra något som är myket enklare. Du kan helt enkelt skicka tillbaka dom till den eller de personer som dom tillhör- även om du inte vet vilka de är.

Du behöver inte göra något åt dom. Du kan bara skicka tillbaka dom till den eller de personer som ursprungligen skapade dom. ÄVEN OM DU INTE HAR NÅGON ANING OM VEM DET ÄR.

Om det inte är ditt, ge tillbaka det.

Du tänker alltid: "Åh herregud, det där känns precis som jag". Vet du vad? Det känns alltid precis som du, för att din medvetenhet är så lysande och så intensiv och så fantastisk. Det känns ALLTID precis som du, annars skulle du inte ta till dig det som ditt.

Kom ihåg att 98 % av dina tankar och känslor inte tillhör dig. Dom är någon annans. Men det du uppfattar känns precis som om det vore ditt- trots att det inte är det.

Det enda sättet att ta reda på skillnaden:

VEM TILLHÖR DET HÄR?

ställ den, och om det känns lättare, är det inte ditt.

När du är du känns det lätt.

När du försöker vara någon annan känns det tungt.

Hej alla! Vill bara meddela att jag fr.o.m nu kommer att ta betalt för tarotläggningar.
Jag kommer även att dela med mig mer av mina guidade meditationer mm.
Hoppas att ni mår bra och att ni njuter av ljuset som snön kommer med! Kram!

Idag var jag på ansiktsbehandling, en välbehövlig stund för mig, i liggande position. Min rygg och min yrsel och väntan på provsvar och tid hos kirurgen tar mycket energi just nu... Som om det inte var nog med allt annat. Mitt under behandlingen står dom plötsligt där, uppradade, vinkar glatt, liksom för att visa att dom var glada att jag äntligen tagit mig tid för att släppa allt en stund. Bl.a Pontus, mormor, morfar, farfar, Kurt, Karin och den lilla tjejen som följt mig i flera år som jag inte är 100 % säker på vem det är.
Konstigt nog så råkade jag köpa en berlock till mig själv på väg ut därifrån med ett budskap av ängeln Ariel som ska bäras varje dag framöver.

Kom precis in från en härlig stund ute i höstsolen. Klippte ner buskar och donade på lite. Så underbart att hålla på ute, använda kroppen, få frisk luft, veta att man gör något som behövs göras och dessutom bli det lite finare. Känna sig nöjd efteråt. Att gå helt in i det man gör utan en enda tanke på något annat. DET är meditation!

Vet att jag skrev nästan samma sak förra veckan, men värt att bli påmind om ;)

Har varit ute i det soliga men blåsiga!! Och ganska kalla höstvädret och krattat en bra stund nu. Finns det nåt bättre? :) frisk luft, tabkerensare, röra kroppen, en skön känsla efteråt, både i kroppen och psyket. Att veta att man presterat och gjort ett bra jobb! Så glad just nu :)
Nu tänker jag ta en dusch och snygga till mig för en gångs skull, (japp det händer typ aldrig nuförtiden.... ) och sen njuta av god mat och min familj<3 kanske en bra film och nån god efterrätt :)
Ha en härlig kväll alla!

Min mormor, Maj-Britt "maja" Widén var inte bara min mormor, hon var också en av mina allra bästa vänner (utom den gången hon tvättade bort unklukten från mina docksängkläder). Hon var en sån som alltid hade mat och fika på bordet så det räckte till hela släkten, hon fick 6 barn, varav 1 dog vid födseln. Alla hennes barn har i sin tur minst 2 barn var och några av oss i kusinskaran hann också skaffa några innan hon dog. Hon lärde mig att sticka och var bäst av alla på mat och bak. Hon jobbade på LBK och LIF:s kansli. Hon var också storrökare. Dom sista åren av hennes liv hängde jag hemma hos henne varje dag efter skolan och pratade bandy, varje dag fick jag apelsinsaft och 3-4 glutenfria kanelbullar, eller mjölk med sockerbitar i. På gymnasiet, när jag fortfarande var mobboffer, sa hon att det var helt okej att jag kom till henne om jag kände att jag behövde skolka, vilket jag ofta gjorde för att slippa känna mig utsatt. Hon fick cancer. I levern. Efter det låg vi på hennes säng och höll varandra i handen, jag fixade frukost åt henne innan skolan, städade, putsade fönster varje torsdag. Mamma separerade från mina syskons pappa, som var som min pappa i 15 år, då tog jag en paus från mina mormorbesök. Jag var så rädd för att nån annan släkting skulle vara där och fråga ut mig. Sen en dag så bestämde jag mig för att gå dit, jag hade feber men tänkte inte då på att feber och cancer går så bra ihop. Två dagar senare åkte hon in på sjukhuset och nån dag efter det var hon borta. Jag minns att jag ristade in "mormor" med en nål i min arm kvällen innan hon dog. Jag vet att hon fortfarande finns här när jag behöver henne. Hennes rök känns långa vägar när hon är här, idag åt vi kålrot ihop som förr, kan hända att det var hon som gav mig en lugn, avslappnad kväll... <3 tack för allt älskade momme!

Jordbunden ande
?En människa som inte kan släppa taget om livet
?Har ofta dött hastigt och är inte 'klar' med sitt liv på jorden
?Finns kvar på dom platser där dom fanns när dom levde (människan har gått vidare men har lämnat en skugga/minnesspår efter sig)
?låg vibration, söker sig alltid till ljus och rör sig därför bland oss
?Om en Jordbunden ande fastnar på oss kan vi bli mycket nedstämda, låga och deprimerade.

astralväsen
?kan bildas av energi, om vi tankar ur oss väldigt mycket negativ/tung energi.
?något som är astralt är något som vi inte alltid ser men känner och upplever.

Både astralväsen och jordbundna andar är minnesenergi, d.v.s att dom skapas från tung energi (ex händelser, situationer vi människor haft, vi tankar ur oss tung energi genom handlingar och starka känslor och kan till slut bilda egna väsen). Vi kan lätt ta bort dessa genom att rena och höja vibrationerna.

spöken
Spöken är mer komplicerade och kan lätt ställa till det för oss. Fördelen är att dom håller sig till en och samma plats, dom vakar ofta över ett hem eller en plats som betydde mycket för dom i livet. Dom vill fortsätta med sina rutiner och därför kan det bli problem när vi förändrar saker och ting. Det bästa är att samarbeta med dom och lyssna in deras önskemål. Om man kommer överens med dom kan dom bli en extra hushjälp. Om det är mycket bråk hemma är det lätt att man drar till sig jorbundna andar och spöken eftersom vi attraherar det vi vibrerar.